Min hjälte körde iväg redan i morse. Själv blev jag kvar i sängen. Länge. Länge. Innan jag packade upp väskan och drog på mig ett nytt solglatt batiklinne med inbyggd rökelsedoft från Zapata. Fick en fin och värdefull stund med Olle i köket innan han körde till kompis och jag mumsade frukost (hm – klockan halv ett) framför sista avsnittet av Gift vid första ögonkastet. Nu ligger jag på rygg i soffan och inväntar ork att ta mig till byn för att handla lite mat. Vi fattas det mesta men oj så besvärligt betungande det kan kännas att resa sig. Nästan kränkande.