Semesterstarten och sommarlovslediga barn hade vaggat in mig i luddig långsamlunk. Ett tempo som fungerade utan krusiduller. Men sedan rullade det igång. Med bröllop som krävde två dagars vila efteråt. Sedan resan till Motala och de underbara dagarna i Stockholm. Vi har nu varit hemma i fyra dagar och jag är fortfarande alldeles matt. Jag orkar inte träna – inte ens yoga eller långsam simning. Jag orkar inte laga mat – köttfärssås är det mest avancerade hittills, i övrigt ugnsstekt korv med pommes, ugnspannkaka och i dag pulled pork med bake off-bröd. Jag orkar inte ens titta på TV.

Jag körde Kalle till Svalöv innan och då passade jag på att gå in på ica för att handla lite. Trots att affären var nästan helt folktom lyckades jag få kallsvettig ångest och fick kämpa hårt för att inte fly. Jag har vikt tvätt – sedan fick jag vila en timme. Mina armar och ben är blytunga och svimningskänslor brottas med ångest och förtvivlad oro.

Det är inte bara kul att ha bipolär sjukdom. Tjo!