I dag började det som magont. Snart satt det onda i ryggen och sidan. Jag låtsades att det var enbart fysisk smärta och svalde ett par paracetamol. Nu värker händerna och illamåendet vill sluka mig, hindra mig från att känna goda smaker och glädje. Underläppen darrar, mitt inre skälver, ryser, fryser, saknar, längtar frid.

Mina tankar irrar förvirrade i samma loopar. Oroliga, ensamma, suddiga och stundtals smärtsamt blixtklara.

På onsdag. Ska jag gå upp i arbetstid. Från tio små timmar i veckan till femton stora.

Min ångest är smärtsamt verklig.