Som jag önskar att det inte vore så. Det är så tärande och ensamt. Det enda ställe som lockar mig i dag är sängen.

Som om jag inte tyckte om mitt jobb. Som om jag inte kunde njuta av min familj.

Men det gör jag. Det känns bara inte så just i dag. Mungiporna går neråt. Jag är svart under ögonen som om jag inte sovit på flera nätter. Underläppen vill gärna gå i darr och i fingertopparna surrar ångesten.

Fan.