Sobril för att sova drömlöst. Fungerade till första väckningen klockan sju. Efter det fick jag somna om och sova en halvtimme. Då kom drömmarna. Drömmar som jag verkligen inte behöver ha med mig in i fredagen.

Den här morgonen har varit gräslig. Jag ömsom gråter, ömsom peppar mig själv och torkar tårarna. Klumpen i halsen är skållhet. Tårarna som hela tiden bränner vill inget hellre än att rinna fritt.

Men jag måste göra det här. Jag har inget realistiskt val. Jag vill framåt. Inte falla fritt. Jag vill fungera. Lite mer. Lite bättre. En. Dag. I. Taget.

Så på med masken.
Tänk ”Ditt liv levs här och nu”.
Rabbla bönen ”God grant me the serenity to accept the things I can not change, courage to change the things I can, and the wisdom to know the difference”.
Minns Villes ”När det är som värst, tänk på att det är fredag och i morgon kan vi gosa och titta på film så mycket vi vill,”