Nu knattrar regnet mot uterumstaket. Här är varmt och mysfaktorn är väl godkänd med tända ljus och blommor att vila blicken på. Jag har knarkat kärleksprogram, ätit storfrukost, druckit en cappuccino. Ett kilo kycklingfiléer tinar långsamt i slökokaren. Kalle är hemma men jag väljer att koppla bort jobbiga tankar kring det. Räkningarna kallar ilsket från köket men jag hör dem knappt över sorlet från tabletter som vill sorteras i dosetter. De får snällt vänta tills jag orkar sitta upprätt. Mina muskler klagar efter gårdagens morgonyoga. De borde få lite uppmärksamhet men mest troligt får de nöja sig med vila. För den här dagen. Är min. Vilodag.