I dag beundrar jag min egen förmåga att resa mig. I går var jag på väg ner. Långt ner i snabb hastighet. Men jag reste mig i morse. Efter skön nattsömn och extra vila på förmiddagen fick jag till ett yogapass, en dusch, lunch och kom mig iväg, tillsammans med Kalle, till Svalöv. Möte på expeditionen för mig, två timmar (mer än inget) skola för Kalle. Mötet gick bra även om jag knappast var på topp. Förstående kollegor är guld.

Eftersom jag har bipolär sjukdom och ofta har snabba variationer i måendet måste jag nu hålla full koll på mig själv. En snabb dipp kan leda till hypomanivarning och snurr. Försiktigt intag av koffein, så få aktiviteter som möjligt, inte för mycket folk är redskap att ta till för att slippa spinna iväg. Samtidigt måste jag hålla mig ifrån rasbranten så gott jag kan. Livets balansgång blir tydlig.

Nu landar jag med vetekudden på axeln och rooibos i koppen.