Det här med min lilltå. Det var verkligen dålig tajming.

I morgon ska jag till Malmö på en mycket efterlängtad träff med ett litet gäng ordföringar. Vi har inte setts i gruppen sedan i våras och av allt jag hittar på på dagarna är de träffarna bland det allra viktigaste för min utveckling i förtroendeuppdraget. Om tån inte snabbläker i natt vete 17 hur jag ska ta mig dit. Ibland vore det gött att bo på rimligt taxiavstånd från Staden…

Och, Som Ville påpekade med sorgsen uppsyn – jag kommer inte att kunna simma på ett tag. Och DET är ett bakslag nu när jag äntligen kommit igång efter den sega förkylningen.

Fan fan fan.

Nu har jag tejpat ihop lilltån med granntån i hopp om att i alla fall få sova. Som sagt. Jag har brutit den en gång för länge sedan. Efter den smällen blev den sig aldrig lik och har pekat ut lite för mycket. Det är därför jag så lätt fastnar med den i möblerna. Men så här illa brukar det inte bli.

Pain.