08.40 ringer vårdcentralen, placering 7 i kö, väljer att bli uppringd
09.28 blir uppringd, tar upp telefonen, kommer åt lägg på-symbolen och är lost
09.33 ger upp hoppet om att de ska fatta att ett misstag skett och ringa tillbaka
09.34 ringer vårdcentralen, placering 9 i kö, väljer att bli uppringd
10.12 känner mig maktlös och skriver till Sten att min förmiddag är körd och att jag troligen inte kommer att få en röntgentid i dag
10.15 bloggar i ren frustration
10.20 de ringer!
10.20 samtalet kopplas ner direkt
10.23 ringer från jobbtelefonen, rösten hävdar envist att mitt personnummer är felaktigt, placering 9 i kö, väljer att bli uppringd
10.38 tårarna rinner ohejdade, jag orkar inte
10.40 nu har det gått två timmar och jag har fortfarande inte fått tag i vårdcentralen, min tå värker och i morgon har jag mer än fullt schema
10.59 det finns många helveten på jorden, detta var visst ett av dem

Förtvivlad räcker inte längre för att beskriva hur jag känner,

Uppdatering:

11.01 sköterska ringer på jobbtelefonen, jag förklarar läget med telefonin (utan att bli otrevlig, bara ledsen och påstridig) samt beskriver tåeländet, efter mycket om och men, förklaringar, uppehåll då hon försvann för att kolla läget…fick jag morgonens första tid på fredag (den som kan reserveras för patienter som man säkert vet kommer att behöva den), tackade henne varmt och önskade henne en bra dag och fortsatt ork att kämpa

11.11 annan sköterska ringer, jag förklarar läget
11.12 se ovan

11.19 nu jävlar ska jag gråta i fred!