Att få dela stunden med två av mina söner.
Biosalongen med stora, sköna stolar, bästa ljudet, ingen framför.
Musiken.
Texterna.
Melodierna.
Vemodet.
Den modige mannen.
Stillheten, det långsamma.
Glädjen.
Konsertminnen.
Ungdomsminnen (Svenssons slavar var ett av de band även jag såg på spelningar i Linköping när det begav sig).
Rolf Lassgård som läser Elegi.
Olle som viskar ”Jag får gåshud”.
Ville som tyst sjunger med.
Mer. Jag vill ha mer.
