Min pappa är i världsklass. Jag tokälskar honom och är SÅ glad att han orkat köra hit över helgen. Nu sitter han i sin bil på väg hem och huset är tomt utan honom. Så där extra tomt som det blir när en stor personlighet lämnar ett rum. ❤

Trots att jag älskat varenda sekund av pappatid har det tydligen tagit på mina krafter. Jag vaknade intrasslad i drömmar, med astma, orkeslöshet och och olust i kroppen. Pratade med Ville som har ont lite överallt om hur vi skulle göra med simningen. Vi valde att stanna hemma. Så jag kröp till sängs igen och PANG – migrän. I med en Sumatriptan och så två timmars ännu mer drömtrasslig sömn. Det blir en skev söndag.