Min tripp till Storstaden bjöd på många fina samtal och stor eftertänksamhet. Utställningen Being There med Paul Hansens fantastiska bilder lämnade ett rejält avtryck i mig. Efter besöket på Fotografiska var jag helt matt och kostade på mig en taxi tillbaka till hotellet i Vasastan. Samtalet med taxichauffören värmde hela hjärtat och ja – han fick dricks. Även chaufförerna på väg mellan Rävetofta och Lund var härliga att prata med. Dessa män som tagit sig till Sverige och byggt nya liv för sig och sina familjer. Deras berättelser berörde och gav mig glädje. Båda tackade för en fin resa och gott prat.

På konferensen träffade jag en helt underbar kvinna från Dorotea och en annan härlig tjej från Småland. Smålänningen och jag hamnade på varsin sida om gången i tåget hem och efter någon kvarts babblande mellan oss bad kvinnan bredvid henne att få byta plats med mig. Vi fick tre hela goa timmar på oss att prata loss. En vän i vardande. Fina grejjer!

Så – även om konferensen var mycket givande och fylld av tankeverksamhet så är det dessa samtal jag tar med mig i höstmörkret. Det är inte bara tokigt att vara öppen och babblig. 🙂