I mitt liv finns så många fantastiska människor. Så mycket värme, så mycket kärlek. Trots att jag inte orkar vara social IRL i privatlivet finns det alltid någon jag kan vända mig till med frågor, för stöd och tröst, för ett skratt, för delade tårar, delad frustration. I arbetslivet har jag de mest underbara kollegor. Jag har lätt att knyta nya band. Ibland är det korta band som bara varar den stund en taxiresa, en tågresa, ett samtal i ett väntrum tar. Ibland blir banden långa och starka, sträcker sig över tid och rum. Det kan vara en tidigare kärleksrelation, en vänskap från förra millenniet, en vän som bor långt bort eller en älskad vän som inte längre finns här men ändå är en del av mitt liv. Många är ni som läser det jag skriver, som skriver tillbaka. Många är ni som jag når via nätet, många är ni som finns både här och där ute i solljus och regn. Alla lika viktiga. Men på olika sätt. I kväll har jag njutit av min familj. Tidigare i dag var det en kollega som gav mig värme. I morgon blir det någon annan, någon mer. För ett vet jag. Varje människa är i grunden ensam. Men just den här människan har många, många att älska och dela ensamheten med.

Tack