Ihopkrupen på sidan. I sängen med kläderna på. Depressionen håller mig i ett stenhårt grepp. Den enda medicinjusteringen jag kan göra ger mig (mer) eksem i ansiktet. Så jag ligger där i stället. Snoret rinner i kapp med tårarna och jag orkar inte ens tänka. Migrän och ett rejält allergipåslag gör inte livet vackrare. Skuld och ångest slåss om min uppmärksamhet. Ibland är det tufft att vara Lina.