Att bo på en skånsk åker utan närhet till kollektivtrafik innebär en jädra massa roddande. Det är ett val vi gjort och fortsätter att göra eftersom vi bor i vårt eget Paradis. Men när väglaget blir så uselt att mopedisten inte kan ta sig fram och mamman ska till Malmö så blir det etter värre. Nu har vi planerat och funderat och tror att vi har morgondagens åkande under kontroll. Om det fungerar som vi tänker oss återstår att se…