Arton år med funktionshinder. Mycket i livet är och har alltid varit tuffare än för de flesta. Världen innehåller så många intryck att bearbeta, känslor att förstå och ta hänsyn till, sociala spelregler och osynliga koder att knäcka. Men du kämpar på.

Sitter i ett kalt, svalt rum med fyra andra vuxna. De pratar till dig, med dig, men orden går i alla fall ovanför ditt huvud. Mamma försöker föra din talan. De andra kräver dina egna ord. Hos en av de andra kan du ana visst deltagande. En annan vet du vill ditt bästa men vet också att hen inte förstår dig. Den tredje är kallare än rummets vita väggar.

När ord som ”Om du inte gör det här måste vi hitta en annan lösning” och ”Det finns andra alternativ” studsar i rummet vaknar tigern i din mamma. Igen.

Hur ska du veta vad de menar? Vad är ”annan lösning”, vad är ”andra alternativ”?

När mamma hävdar att de väljer att fokusera på det som inte fungerar och bara pratar om vad du SKA göra i stället för att se vad du redan GÖR. Och möter motstånd från iskylan. Då hettar det till och mammas blick får iskylan att fly för att skriva åtgärdsprogram.

Beslut är fattade. Du får rätta dig i ledet.

Jag ska heja på vart och ett av dina steg.
//Tigermamman