”Jag lägger den här. Det är ett riktigt bra ställe. Men. Kommer jag att komma ihåg det?” Lina städar undan handledsortosen.

Nu sitter jag här med en handled om paketerat in ångesten så fint. Ja, ångest kan minsann manifestera sig lite hur som helst.

Nåväl. Jag är uppe. Jag har duschat. Plockat fram kläder. Druckit frukost. Fipplat in ett örhänge. Nu ska jag ”bara” klä på mig och köra.

Ångest – vik hädan! Det här är mitt liv.