En till synes alldeles vanlig måndag med hysteriskt iskall skånsk blåst hände något alldeles ovanligt speciellt i mitt liv.

Där far han iväg. Helt själv med en taxichaufför som kör så dammet ryker. Första gången. Allra första gången. På egna ben igen efter ett par tuffa år.

Min stolthet känner inga gränser och jag blev så glad när jag tagit bilden att jag sprang glädjetjutande runt, runt på gårdsplanen några varv innan jag gick in.

Heja Kalle! Världens starkaste Kalle.