I dag fick min kropp vila efter en vecka med mycket aktivitet. Det var säkert bra men fy bubblan vad trött jag är nu! Trots att jag fick sova till efter åtta. Trots att jag sovit en halvtimme på soffan. Trots att jag fått små doser frisk luft. Trots att jag ätit lagom mycket. Just nu känns det som om jag måste sova i en vecka för att orka resa mig på riktigt igen. Men veckan är full med liv som ska levas. Människor, möten, hårklippning, utbildning, jobb i barngrupp, arbetsplatsbesök, familj, matlagning, disk, simning, yoga, omklädningsrum… Ja. Liv som ska levas. Och om två veckor går min sjukskrivning ut och alla förväntar sig att nu, nu ska Lina vara frisk. Tjo!