Jag tänkte skriva. Det är tyst i mitt huvud. Men. Tyst är det inte. Tyst är det aldrig. Det som är. I kväll. Är vitt brus. Tankar som inte hittar fram. Ord som försvinner. Dimma och ensamhet. För jag blir så ensam. När mina tankar sviker. När orden lämnar.

När jag försöker lyssna. Hör jag inget. När jag inte vill. Höra. Tar ångesten sig ton. Och den. Orkar jag inte med.

Så här sitter jag. Och orkar inte med.

Korta stunder kan jag gömma mig i musiken. I natt. Blir musiken min vän. I ensamheten. Där inne. I mitt huvud.