Och efter en hel del tjatande på psykiatrin har jag fått en läkartid på tisdag. Tills dess låtsas jag som om allt är som vanligt. FK har inte hörts av och jag har inga planer på att kontakta dem. Vill de ha mig i arbete fullt ut får de själva ta initiativ. Men det är nog så att ångestklumpen i halsen kommer av oro för framtiden. Samma oro igen och igen. För det är på håret att jag klarar av mina tre timmar om dagen med den stora flexibilitet och frihet mitt jobb bjuder på nu. Med tjugo timmar i veckan blir jag låst två förmiddagar i veckan och kan inte lägga arbetstiden där det bäst passar mig. Om jag får bestämma så blir jag fortsatt sjukskriven ett tag till. Nu gäller det ”bara” att få läkaren att hålla med…