Jag vill tröstäta och dricka vin. Jag vill gömma mig i sängen och titta fram till våren. Jag vill gråta salta tårar i hans varma famn.

Men jag lyssnar på musik lite för högt. Jag dricker te under lager av filtar framför gasolvärmaren med ljusen som mina vänner.

I min kropp går vågor av vad som bara kan liknas vid sorg. Våra ben har slagits undan. Man har dragit mattan från under våra fötter. Det kan tyckas dramatiskt och överdrivet. Kanske är jag dramatisk. Och överdriven.

Jag är liten och trött. Jag är mamma och krigare.

I morgon reser jag mig. I kväll. Kan inte benen bära mig.