Simtävling. Hemmatävling. Jag ska stå i kiosken. Ville ska klara sin första riktiga tävling utan att behöva lämna efter insimning som han gjorde vid den förra han var med på. Vi har förberett oss på alla sätt. Kläder, mat, sysselsättning. Och inte minst – mental fokus.

Men. Ville har ont, ont i benen. Kan inte gå ordentligt. Och det blev värre av simningen i går. Jag har min nya förkylning och avklingande migrän. Härliga tider.

Så. Nu har jag mejlat, skickat sms och ringt. Till kansliet. Till kioskbemannerskan. Med ursäkter. Med önskan om en härlig tävlingsdag. Med tack för allt de gör för ungdomarna. Med skam och skuld.

Varför all denna skam? Skuld? Vi gör ju inget fel. Ja. Det ställer till det. Det skapar merjobb för andra. Men betyder det att jag måste känna så här?

Nu. Ligger vi i sängen och tittar på film. I ett försök att tvätta bort skam och skuld och vältra oss i mys i stället.