Det är så här års det är som tuffast. När lärkornas sång inte lyckas värma det trötta. När solen bara bjuder på krav och starkt ljus i ögonen. När folk runt omkring mig kvittrar glatt om vårkänslor och äntligen.
Svårast. Är minnena av vårar i hypomani och eufori.
Det är så här års jag vill sluta medicinera och bara vara. Mig.
