Så jag lade mig i sängen. Med persiennen öppen. Och drack min frukost. Och blundade en stund till min ljudbok. Och ångesten var bara en liten trötthet och livet var ljust.

Så jag gick ner för trappan. Och in i kvävande andnöd. Med krampande händer, krampande själ. Och ångesten tog över allt utom en liten trötthet och livet var mörkt.

Hur jag tog mig till Svalöv och hjulbyte. Hur jag tog mig hem igen. Hur jag kontaktade alla berörda. Och skrev. Nu sjukskriver jag mig i en vecka. Det minns jag. Men i dimma av ångest.

Och i den dimman. Sitter jag.