Den här gången i form av en fb-grupp med tanken om ett återseende 30 år efter grundskolans slut. Medlemmarna trillar in en efter en. Ett efter ett av alla bekanta ansikten. De flesta har jag inte sett på 30 år. Ett par av dem träffade jag under universitetstiden. När jag tittar på deras profilbilder ser jag deras föräldrar. Någon är sig lik, någon kan jag inte minnas att de sett ut i närheten som de gör nu, någon ser ut precis som jag minns hans pappa. Och jag inser. Att jag nog ser ut ungefär som de minns min mamma – om de alls minns henne. Om de minns mig vete sjutton. Och om jag vill att de ska minnas mig vet jag inte heller. Det finns en viss olustkänsla kring hela grejen. Så där att jag känner att jag kanske borde analysera den men väljer att trycka bort tankarna i stället. Alla är inte glada över tanken på en reunion. Jag tillhör nog dem samtidigt som tanken kittlar mig och nyfikenheten finns där.

Hur som helst – allt jag skriver publicerar jag offentligt så hej och välkommen till min värld du som är med i gruppen. Kanske ses vi på en återträff, kanske inte.