Med snoret rinnande i kapp med tårarna kom jag plötsligt ihåg det.

Jag är ju en f***ing superhjältinna!

Så jag torkade tårarna på en handduk, snöt mig i densamma, slängde den och sängkläderna i tvätten och släpade upp dammsugaren för trappan.

Det är skrynkligt men rent. Och framför allt – det ligger ingen ledsen Lina i sängen.

Heja mig. Som fan.