…men det var det väl ingen som trodde heller.

Jag har i alla fall ägnat förmiddagen åt att ömsom gråta ur mig ångest, ömsom sova drömfylld sömn. Dagens inplanerade jobb får vänta till sen eftermiddag för nu ska Kalle och jag köra till Lund för ett besök på habiliteringen.