Det händer att jag beskriver mig själv som en allt eller inget-person. Det händer att andra skrattande beskriver mig på samma sätt. Det händer att jag tycker om den tanken. Det händer att den tröttar ut mig.

I dag erkänner jag mig så. Men jag kan se det. Och då blir det lättare att uthärda.

Jag blev så ledsen i går när vi inte kunde vara kvar i husvagnen. När allergin vann över viljan. För min allt eller inget-person kunde inte se den sköna gråzonen.

I dag har jag hittat den.

Jag körde ut till havet. Jag stannade ett par timmar. Jag körde hem. Med rinnande näsa och ilsket rött kliande ögon. Nu njuter jag uterum, Skyrim och Winnerbäck.

Det finns en gråzon. Länge leve den.