Efter en riktigt tuff natt sjukskrev jag mig och kröp ner under täcket igen. Jag glömde mina mediciner hemma i går men kom inte på det förrän vid läggdags. Tänkte ”jag tar en Sobril om jag inte somnar”. Men somnade gjorde jag. Sov sött till elva. Och när jag väl insett att jag inte skulle somna om var det för sent för Sobril. Jag skulle ju ta mig upp på morgonen också… Så här ligger jag nu och hoppas på en ny chans till sömn. Ångesten som obönhörligt växer i takt med sömnlösheten har morgonregnet löst upp en smula. Förskolan har det bättre utan mig just idag. Så. Släpp alla tankar. Frigör sinnet för sömn. Vi ses senare.