Helgen har landat.

Blev så stressad på jobbet att jag nästan fick kramp i psyket. Mitt i allt ringde psykiatrisköterskan med meddelandet att min läkare ska vara ledig den dag jag har en bokad tid. Hon frågade hur jag mår för att lista ut om jag skulle få akuttiden på måndag morgon eller om jag kunde vänta ett par veckor. Jag svamlade på om att det går så bra och att jag är så glad att kunna jobba min hela halvtid så oj oj oj. Vi väntar till september. Så säger hon ”Du är välkommen på måndag klockan nio. Jag hör mellan raderna, vet du.”