Det blev en fin förmiddag. Tabletterna höll magen i schack och jag hann se att E6an stod still innan jag körde på den. Träffen med den lilla ordförandegruppen var lika god och givande som alltid. Härliga kvinnor!

I stället för att äta lunch valde jag att strosa gågatan upp och ner. Lite storstad och sol på samma gång.

Väl hemma sov jag en timme. Knappast oväntat. Nu kallar diskberget på mig. Tjo!