Jag har gett mig den på att klara den här hösten utan sjukskrivning. Vissa dagar känns det plättlätt, andra mindre så…

Gränsen mellan den helt normala lusten att dra ett täcke över huvudet när höstmörkret rullar in och den av depression framtvingade olusten är hårfin.

Färgerna är fantastiska, luftens krispighet oslagbar. Men idag skulle jag hellre blunda.