I dag tvingades jag lämna mitt i ett möte. Medlem, ombudsman, rektor och HR kvar när jag försökte lämna rummet med någon sorts värdighet i paniken.

Tack och lov visste jag var toaletten var. Tack och lov var den riktigt nära. Tack och lov för min klänning och lätt nerdragbara leggings.

När jag kom tillbaka in i rummet fick jag ovärdigt peta i mig två Loperamid med ett stelt leende.