Med vänlig hälsning från min läkare.

Proverna visade inga konstigheter och det känns så klart riktigt bra. Men. Faktum kvarstår. Jag mår inte ett dugg bättre i magen.

Enda anledningen att jag inte tvingats till sjukskrivning på grund av de galet akuta diarréerna är att jag har ett så flexibelt jobb som jag har. När jag tvingas stanna hemma från halvdagar i Malmö kan jag jobba på expeditionen. När jag inte vågar ge mig ut på arbetsplatsbesök kan jag jobba hemifrån vid dator och telefon. Och i förskolan har jag uppgifter som gör att jag bara undantagsvis lämnas ensam med en barngrupp en kort stund. Dagens akuta toabesök mitt i ett möte var dock rejält obehagligt och att då mötas av ”Jag hoppas att du mår bättre i magen” när jag kom hem kändes inget vidare.

Så. Jag väntade i telefonkö en halvtimme och lyckades boka in ett telefonsamtal från läkaren nästa måndag. Vi var överens om att om proverna inget visade skulle jag fortsätta ta stoppande medicin. Men han sade inget om hur mycket eller hur ofta. Inte heller fick jag något recept. Och det kan man väl ändå få? För det ska gudarna veta – jag har läkemedelskostnader så det räcker ändå. Och en kass kista.