Vad är väl en helg i soffan? När det finns måndagar som bjuder på grus i ögonen, svåra medlemsärenden och för mycket tid i bilen?

Men jag rätar på ryggen, lyfter blicken, minns varför jag gör det här, hittar min förmåga och kör för att stötta, räta ut frågetecken, vara klippan att luta sig mot.

För mycket tid i bilen leder till fina frisören och all hennes värme.

Kanske inte ska dissa måndagen helt?