Efter jobbet skulle Ville och äntligen simma. Efter det skulle vi till Landskrona för att hämta hans pass (som legat färdigt ett bra tag nu). Men här sitter jag. I soffan. Med död blick och dåligt samvete. En känsla av att skolka och samtidigt svika Ville. Men det är inte skolk när magen helt ballat ur. Loperamid lyckas stoppa flödet från vatten till…tjockare vatten. Jag törs varken köra bil eller simma.

Funderar på att ta en tupplur i rent trots.