En timmes snooze krävdes innan jag kom ur sängen. Nu sitter jag med datorn i knät och har uppdaterat mig kring nyheter, mejl, tillbudsrapporter, annan mejl, protokoll, tredje mejl… Och när jag gör det så ser jag ett lätt hypoman Lina titta fram mellan raderna i det jag skrev i slutet av höstterminen. Fan. Det gör det knappast lättare att komma igång. Nu måste ju ångesten vridas runt ett par extra varv innan jag kan hitta fokus och arbetsglädje. Blä.