Vi kan väl börja uppifrån och jobba oss neråt?

Jag känner min hårbotten. Skumt.
Ögonen är klistriga, kliiga, svidiga och det gör ont att titta åt sidan.
Näsan kan inte bestämma sig. Täppt, rinnande eller bara en hemsk klåda?
Och ja. Det kliar även PÅ näsan.
Läpparna kräver ständig påfyllning av läppbalsam.
Halsen. Hett röd, trång, svårarbetad, ond. Ond som i elak.
I bröstkorgen  börjar den stukade muskeln läka. Tur det tänker jag eftersom hosta börjar göra sig gällande.
Magen. Magen lever som vanligt sitt eget liv. Jag har iaf nära till toaletten.
Ryggen är trött på stillasittande och säger skarpt ifrån så snart jag rör mig.
Rumpan är stum.
Benen rastlösa.
Fötterna kalla trots termosockar.

Ja, det var allt.

Men det är ju inte bara synd om mig. Jag sitter i min soffa, tröstäter vad jag vill och Netflix har ett digert utbud.