Det där med att lägga ihop ett och ett…det blir sällan två i min värld.

I går bokade jag utvecklingssamtal med Ville direkt efter jobbet i dag, med tanken ”skönt att få det gjort”. Hela kvällen ramsade jag sedan mantrat ”i morgon efter jobbet får jag vila”.

Utvecklingssamtal är inte lika med vila. En och en halv timme är inte direkt efter jobbet.

När vi väl kommer hem kommer jag dessutom att vara väldigt hungrig eftersom frukost klockan åtta inte räcker till halv tre.

Jaja. Om du tycker att det här är ett rörigt inlägg – det är så det ser ut i skallen just nu. Ett extremtrött surrande. Svåra problem att fokusera. Obehagligt mentalt vingligt.

Och nu ska jag utsätta förskolebarn och -personal för mitt vimseri, mina gäspningar, de mörka ringarna under ögonen…