Nattens obehagliga drömmar kanske var en varning. Det undermedvetna som ser mörkret komma. Trots en bra dag med fint umgänge, god mat och en hel del skratt sitter jag nu i soffan med en kuslig känsla av nedåtgående. På en rutschkana som jag inte kan kliva av kämpar jag mot hastigheten med fötterna mot kanten. Och jag hoppas att det bara är trötthet.