Jag går och lägger mig med värk. Jag vaknar med värk. Och däremellan kämpar jag för att hitta sovställningar som kan fungera en stund. Om jag inte vaknat för att ändra ställning så vaknar jag garanterat av att jag rör på mig.

Jag vaknar med värk. Jag går och lägger mig med värk. Och däremellan kämpar jag för att klara tidigare enkla saker som att knyta skorna, ta på och av mig linnen, tunikor, tröjor, jackan, sitta i soffan…

Att det plötsligt blivit extremt påtagligt och ännu mer jobbigt tror jag beror på hälsporren som blev helt vild i går. Den smärtan blev den berömda droppen.

Nu ska jag iväg och hjälpa förskolebarnen med kläderna. Ska bara få på mig mina egna först.