Så blev det äntligen läggdags. Det gick en timme. Boken tog slut och en ny började. Det gick en halvtimme. Sömndimma och snart nog mardrömsljud ur strupen. En ny halvtimme med boken. Sömndimma och snart nog kom Mannen och lade sig. Jag berättade om drömmen. Om en bulldeg, stolthet, förväntan, skog, smör och mörker. Vi skrattade lite. God natt, älskling. Nu då? Sömn? Boken igen, tunga ögonlock. Men på riktigt? Kan någon få honom att sluta snarka?!