”Det jag sade var fel” tänkte jag när han bryskt knuffade ner mig på madrassen som låg på golvet. ”Det kanske är tur att vi inte är ensamma” tänkte jag när jag mötte hans blick innan han skrattande vände sig mot vännerna i soffan och lät mig ligga kvar på rygg. Längtande efter hans famn.

”Han skojar bara lite” tänkte jag när den vassa svärdseggen sved mot min hals. Tänkte jag trots att jag såg skräcken i ögonen på den tredje personen där på balkongen. Den där sommarnatten när stjärnorna viskade våra namn och han var den vackraste jag mött.

”Han har ju rätt” tänkte jag han kallade mig tjock och ful inför vänner, hans, mina eller våra. ”Så fantastiskt att jag ändå får vara hans. Att han vill vara min.”