Nog med självömkan.

Jag satte Kalle på att dammsuga uterummet. Jag torkade borden, blundade för resten. Jag fixade en gokaffe med grädde som Ville vispat till sina frukostbrownies. Jag tog dynan, sopade bort kvistar från trappan och nu sitter jag här. I försiktig vårsol med lärksång och vindsus som sällskap. En liten, liten stund av verklighet.