Den bästa vägen.

Det proppfulla öresundståget skumpar söderut och jag är tacksam för min platsbiljett. Glad över att jag valde att åka på den här utbildningsdagen. Reflekterande, trött, fylld av intryck, tankar och känslor.

Huvudvärken är en pina men just nu överväger allt det goda. Kanske kan jag nu vara en ännu bättre ordförande. För ja, idag känner jag mig stolt över mig själv i mitt uppdrag.

Nästa vecka väntar nya utmaningar men först ska jag vila och på lördag hoppas jag kunna delta i Lärarmarschen. Min demonstationsvana stämma kanske behövs.

Om två timmar får jag krama Familjen (utom Olle men han var smakråd via Snapchat när jag köpte en klänning innan tåget gick) och DET ser jag fram emot.

Borta bra men hemma is da shit!