Vi var redan förälskade. Våra ord hade hittat den gemensamma tonen av nyfikenhet och samförstånd. Jag var redan hans. Jag hade ännu inte sett hans ansikte, hans kropp, men jag anade hans själ. Han hade ännu inte sett mig men han såg allt jag behövde visa. I ett av våra samtal pratade jag om hur fantastisk jag tyckte att Lundells senaste skiva På andra sidan drömmarna var. Jag hörde honom le och snart strömmade Connemara genom telefonen.

I kväll njuter jag av samma skiva medan han sitter i den andra uterumssoffan. Jag ser hans ansikte, hans kropp. Han har åldrats, han är vackrare än någonsin. Han vet. Att han är min kropps hetaste längtan, min själs älskade. Han ser allt jag vill visa, han ser allt det som är jag.