Allra finaste Ulrika sitter på tåget norrut. Jag slocknade på soffan tre minuter efter jag kommit hem från Lund. Nu har jag druckit en kopp te, och ätit ett marsipanbröd framför teven.

Det har varit härligt att ha Ulrika här. Att få tid att prata, prata, prata och bara vara tillsammans. Nu är här så tomt och tyst.

Eftersom juli bjuder på regn och faslig blåst har vi varit en sväng till campingen varje dag för att titta till tältet. Varje gång har jag fäst lossnade linor, stadgat upp rör som fallit, silvertejpat, satt nya spännband och oroat mig. I natt hoppas vi kunna sova kvar men helt övertygad är jag inte. Det blåser rätt bra i Rävetofta och det betyder kraftiga vindbyar vid havet. Men vi kör dit i alla fall i eftermiddag. Ska bara hämta Olle och Ville i Tågarp först…

De närmaste dagarna ska jag försöka varva ner ordentligt och hitta lugn. Då är ett vindstilla Barsebäck Strand den perfekta platsen. Namaste.