Vårt liv är inte det mest ekonomiskt rika. Jag har en pinsamt låg lön på halvtid och den andra halvan är sjukersättning, även den ganska pinsam även om jag är extremt tacksam över att bo i ett land där jag får vara sjuk utan att bli utblottad. Sten sliter varg i sitt företag. Han jobbar alla veckans dagar, året runt med ytterst få undantag för att vi ska kunna bo kvar i vårt Paradis, för att jag ska få den vila jag så desperat behöver.

Så när de där dagarna till slut kommer. De där tre dagarna, två nätterna, då vi får ägna all tid åt vår kärlek, åt varandra och oss själva. Då gör vi allt vi kan för att maxa känslan av frihet och närhet. För att göra det möjligt sparar jag pengar varje månad, året om. Jag lägger undan de kontanter som kommer i min väg (oftast vid jul och födelsedagar, oftast från mina föräldrar), och jag för över en liten summa till ett sparkonto varje månad.

För det kostar att känna sig lyxigt ompysslad. Det kostar att släppa årets slit och bara njuta av livet.

I år blev det tre fantastiska dagar i Göteborg. Hotellrummet var allt vi kunde önska, vädret var perfekt och våra kroppar ställde upp så gott de kunde. Att vi fick åka hem lite tidigare än väntat eftersom jag var lite uttorkad och hade migrän, ont i en njure och blåsor på alla tår och Stens rygg värkte av mjuk säng och axlarna av allt han fick bära, det fick vi snällt ta helt enkelt.

I natt sov jag tolv timmar och tanken var att vi skulle till Barsebäck i kväll men min mage tänker inte acceptera att jag är mer än tio steg från en toalett så det blir en natt till här hemma. Jag längtar till havet, jag längtar till mys och vila men tills dess får jag njuta av mitt uterum och tillfället att spendera en till kväll med min Älskade. Fina grejjer.