I dag är det 22 år sedan jag skrev Sårad ängel (finns att läsa i bloggen, använd sökfunktionen) och du läste den.

Jag har köpt löjrom, räkor och en torr, ekologisk cava för att fira oss. Vårt Vi. Vårt Bortom.

För två år sedan skrev jag så här, och bättre kan jag inte säga det:

Det kanske är precis så här tjugo år känns. Som två eller tvåhundra. Som tvåhundra och två på samma gång.

För visst har vi varit tillsammans alltid? För visst är det bara ett par år sedan jag såg dig första gången, där på andra sidan tröskeln till min fina lilla lägenhet i Södertälje?

Jag kom från ett vackert äktenskap med min ungdoms kärlek. Du kom som pappa till en sjuåring från ett trasigt äktenskap. Jag kom från mani och depression. Du kom från enslighet och självvald ensamhet. Jag kom från många. Du från färre.

Jag var eld. Du var vatten. Jag var galenskap, bländande ljus och svartaste mörker. Du var trygghet, visdom och stilla hetta. Jag var i själen brinnande och svag. I dig fanns svalka och styrka.

Du sade ”Jag blir inte din krycka”. Jag svarade ”Då får jag hitta egna ben att gå på”.

Hos varandra. I varandra. Fann vi det vi inte visste att vi hade sökt.

Du lät mig samla ihop resterna av mitt liv i storstad och mani. Du lät mig irra blint medan du väntade i oro och hopp.

Tiden stod still och rusade fram. Jag rusade fram och du stod still. Den nionde oktober läste du ”Sårad Ängel” och svarade. Den fjärde november klev jag över tröskeln till det som skulle bli vårt Paradis.

Vårt Paradis som välkomnat tre unika, fantastiska pojkar. Som sett min bästa vän komma och gå för att till slut lämna jorden. Som bjudit rum för släkt och kära vänner. Vårt Paradis där vi renoverat ett vardagsrum, förvandlat ett kök, bytt värmepanna, dränerat, byggt till sovrum, hall, toalett och uterum, fixat det snyggaste badrummet. Där en liten friggebod väntar på nästa gäst. Vårt Paradis vars trädgård är ett vilt kaos med sköna blickfång. Vårt Paradis där utsikten är evig, trygg och tröstande. Vårt Paradis. Vår borg. Vår plats på jorden. Den vi delar med varandra.

Du är min vän, min älskare, mitt pirr i magen, min längtan. Du är min trygghet, min famn, din kind mot min hand. Ibland blir du i mina ögon ful, i mitt hjärta en oro, i min mage en sten. Men jag vet att nästa gång jag verkligen ser dig kommer du att vara den vackraste igen. För sådan är vår kärlek.

Vår kärlek. Som ingen annan. Är du min.